Sveriges sätt att hantera flyktingar under 1900-talets katastrofer och konflikter har varierat. När första världskriget började var det fortfarande ovanligt med in- och utvandring i Sverige, bortsett från den stora migreringen till USA i slutet av 1800-talet. Under mellankrigstiden stramades reglerna kring resor utomlands åt ytterligare och den redan konservativa flyktingpolitiken blev än mer restriktiv.
Sverige öppnas upp
Som sagt hade Sverige en restriktiv syn på flyktingpolitik – och på invandring i allmänhet. Mellan första och andra världskriget tog Sverige endast emot 5 000 flyktingar från Tyskland. Det är en mycket låg siffra i jämförelse med resten av Europa under den här tiden, och Sverige blev kritiserat för det. Ett par år efter att andra världskriget bröt ut luckrades reglerna upp, framför allt mot de andra skandinaviska länderna.
Ungefär 8 000 judar och över 60 000 antinazister från Norge och Danmark flydde till Sverige under krigstiden. Eftersom att Sverige var sena med att justera flyktingpolitiken var det redan för sent för tyska flyktingar.
Den mest kända – och troligtvis mest humanitära – aktionen som Sverige utförde under andra världskriget var förflyttningen av finska barn till Sverige. Totalt räddades 70 000 barn från Finland under vinterkriget. Evakueringen av barn till Sverige fortsatte nästan fram till krigets slut. Många av barnen förlorade sina föräldrar och stannade därför kvar hos sina fosterfamiljer i Sverige. Exakt hur många barn som stannade i Sverige efter kriget finns inte dokumenterat, men siffrorna brukar röra sig mellan 5 000 – 15 000.
Efter andra världskriget har Sverige överlag haft en mer liberal flyktingpolitik. Under Vietnamkriget tog Sverige exempelvis emot runt 5 000 flyktingar medan grannlandet Finland bara tog emot ett hundratal.
Naturkatastrofer och klimatflyktingar
Fram till Sveriges ändring av flykting- och asylregler 2016 var det möjligt att få asyl som klimatflykting. Tanken var att en person skulle få asyl om den på grund av naturkatastrof inte kunde resa tillbaka till sitt hemland. I dagsläget är detta inte längre möjligt, men diskussionen huruvida det borde vara så eller inte fortsätter än idag. Argumentet mot att även inkludera klimatflyktingar är att det inte förekommer någon diskriminering. Det är därför svårt att ta ett annat beslut än att ge alla eller ingen från det katastrofdrabbade området asyl.
Många forskare förutspår en ökning av klimatflyktingar under de kommande åren och organisationer som Internationella Organisationen för Migration (IOM) kämpar för att få klimatflyktingar erkända i internationella regelverk för asylsökande och flyktingar.
