Ett avslag på en asylansökan förändrar den juridiska situationen och kan innebära att personen saknar tillstånd att vistas i Sverige. Men beslutet raderar varken människovärdet eller rätten till grundläggande trygghet. Den som befinner sig i papperslöshet har fortfarande rättigheter, särskilt när det gäller vård och barns utbildning.
Många tvekar ändå inför att söka hjälp. Rädslan kan handla om att bli upptäckt av polisen, att uppgifter ska lämnas vidare eller att en myndighetskontakt ska leda till ett ingripande. Den oron är verklig och får inte avfärdas. Samtidigt är det viktigt att känna till att vården och skolan har egna uppdrag, sekretessregler och skyldigheter. De är inte vanliga förlängda armar av gränskontrollen.
Den här genomgången förklarar vad som gäller i praktiken, vilka skillnader som finns mellan vuxnas och barns rättigheter och hur en familj kan förbereda sig inför kontakt med vården eller skolan. Regler kan påverkas av den enskildes situation, så juridiskt komplicerade frågor bör också tas upp med en kvalificerad rådgivare eller en etablerad stödorganisation.
För vuxna som vistas i Sverige utan nödvändigt tillstånd gäller lagen om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar. Regionen ska erbjuda vård som inte kan anstå, mödravård, vård vid abort och rådgivning om preventivmedel. Regionen kan dessutom erbjuda mer vård än den lagstadgade miniminivån. Den centrala rättsliga grunden finns i Lag (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.
Uttrycket ”vård som inte kan anstå” betyder inte bara behandling som måste ges samma minut. Bedömningen handlar om huruvida vården kan vänta utan att det leder till allvarliga följder för patienten. Det är den behandlande läkaren eller tandläkaren som avgör detta utifrån medicinska omständigheter. Patienten behöver alltså inte själv bevisa i receptionen att tillståndet är akut. Beskriv symtomen så tydligt som möjligt och be om en medicinsk bedömning.

Vuxna kan också få läkemedel inom läkemedelsförmånen och erbjudas hälsoundersökning, om en sådan inte uppenbart är obehövlig. Avgifterna är subventionerade. Enligt förordningen om vårdavgifter betalas normalt 50 kronor för vissa läkarbesök och 25 kronor för annan hänvisad vård, medan avgiften för sjukresa kan vara högst 40 kronor. Förebyggande barn- och mödravård i offentlig primärvård samt förlossningsvård är avgiftsfri. Exakta avgifter kan bero på vilken vård som ges.
Rätten på papper är inte alltid samma sak som faktisk tillgång. Rädsla för polis eller andra myndigheter, språkproblem, skam och brist på pengar kan göra att människor väntar för länge. En svensk studie av hinder för vård bland papperslösa identifierade särskilt oro för att bli hämtad av polis eller myndigheter samt praktiska och psykosociala hinder. Studien, Barriers to accessing health care among undocumented migrants in Sweden – a principal component analysis, understryker också behovet av tydlig information om både vårdrätt och sekretess.
Vården kan använda reservnummer eller andra administrativa identitetsuppgifter när en patient saknar svenskt personnummer. Det innebär att vården ändå kan skapa journal, registrera behandling och följa upp vårdbehov. Fråga gärna i receptionen hur uppgifterna registreras och vilken avgift som gäller. Ta med tidigare journaluppgifter, läkemedelslistor eller annan medicinsk information om det är möjligt, men vänta inte med att söka hjälp om dokument saknas.
Vid kontakt med vården kan det vara klokt att säga: ”Jag saknar svenskt personnummer och behöver veta hur jag registreras och vilken patientavgift som gäller.” Om språk är ett problem kan patienten be om tolk. Förklara också alla symtom, även sådant som känns privat eller pinsamt. Vårdpersonalens uppgift är att bedöma hälsan, inte att utreda personens migrationsstatus.
| Vårdnivå eller situation | Vuxen utan tillstånd | Barn under 18 år | Avgift i korthet |
|---|---|---|---|
| Vårdcentral eller annan läkarvård | Vård som inte kan anstå | Samma fullständiga vård som folkbokförda barn | Vissa läkarbesök 50 kronor |
| Hänvisad behandling | Om vården inte kan anstå | Rätt enligt barnets fullständiga vårdbehov | Vissa behandlingar 25 kronor |
| Mödravård och förlossning | Rätt till mödravård och förlossningsvård | Gäller barnets egna vårdbehov | Förebyggande mödravård och förlossning är avgiftsfri |
| Tandvård | Akut eller annan vård enligt tillämpliga regler | Fullständig tandvård på samma nivå som andra barn | Barn under 18 år har avgiftsfri tandvård enligt reglerna |
Vårdpersonal omfattas av en mycket stark sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (OSL), där utgångspunkten är ett så kallat omvänt skaderekvisit. Det innebär att uppgifter om en patients hälsotillstånd eller personliga förhållanden inte får lämnas ut om det inte står klart att det kan ske utan att personen eller någon närstående lider men. Skolpersonal har också tystnadsplikt och ska hantera personuppgifter med stor varsamhet. I den praktiska vardagen innebär detta att läkare, sjuksköterskor, lärare och rektorer inte agerar gränspoliser och normalt inte kontaktar Polismyndigheten eller Migrationsverket när en patient söker vård eller en förälder vill skriva in sitt barn i skolan.
Sekretessen är dock inte absolut, och det är viktigt att förstå dess juridiska räckvidd och begränsningar. Inom skolan är sekretessen generellt svagare än i vården och styrs ofta av ett rakt skaderekvisit, vilket innebär en presumtion för offentlighet kring vissa uppgifter. Rättspraxis från kammarrätterna visar att skolors kontakt- och adressuppgifter i vissa situationer har kunnat begäras ut av polis vid verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslut. Även inom hälso- och sjukvården finns lagstadgade undantag från sekretessen, till exempel skyldigheten att göra en orosanmälan till socialtjänsten enligt socialtjänstlagen om personal misstänker att ett barn far illa. Politiska diskussioner om anmälningsplikt har förekommit, men de gällande reglerna innebär att personal inte har en generell plikt att rapportera papperslösa, även om sekretessens gränser alltid måste bedömas utifrån gällande lagstiftning.
Barnets utbildningsrätt regleras i 29 kap. skollagen (2010:800) och skiljer sig från vuxnas migrationsstatus. Enligt lagen har barn som vistas i landet utan tillstånd en uttrycklig rätt till utbildning från och med förskoleklass (från sex års ålder), i grundskola, anpassad grundskola, specialskola och sameskola. Däremot ger skollagen inte papperslösa barn någon lagstadgad rätt till förskola (för barn i åldrarna 1-5 år) eller till fritidshem. Enskilda kommuner kan välja att frivilligt erbjuda förskoleplats även till dessa barn, men det är en kommunal möjlighet snarare än en nationell juridisk rättighet.
Papperslösa ungdomar har också rätt till gymnasieutbildning och anpassad gymnasieskola om utbildningen påbörjas innan de fyller 18 år. En elev som påbörjat ett nationellt gymnasieprogram före 18 års ålder har rätt att fullfölja detta även efter att myndighetsåldern har uppnåtts. För elever som går ett introduktionsprogram krävs det dock att övergången till ett nationellt program sker innan eleven har fyllt 18 år för att rätten ska bestå, såvida inte kommunen frivilligt beslutar att erbjuda fortsatt utbildning.
Hemkommunen ansvarar för att barn som omfattas av rätten bereds plats i skolan. Skolan ska genomföra en pedagogisk bedömning och kartläggning av elevens tidigare kunskaper för att placera barnet i lämplig årskurs och undervisningsgrupp. Modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmålet ska erbjudas på samma villkor som för andra elever. Skolmåltider och pedagogiskt stöd ingår i den kostnadsfria utbildningen, och skolan har i uppdrag att bemöta barnet som elev, inte som ett migrationspolitiskt ärende.
Det första steget är att kontakta kommunen och fråga efter den förvaltning eller enhet som tar emot nyanlända och barn som inte är folkbokförda. Skolverkets information om nyanlända elevers utbildning beskriver kommunens ansvar och de skolformer som kan vara aktuella. Om kommunens webbplats är svår att förstå kan en stödorganisation, skola eller social rådgivare hjälpa till att hitta rätt kontakt.
Dokument är användbara men får inte bli ett orimligt hinder. Saknade betyg eller vaccinationsuppgifter ska inte innebära att barnet lämnas utan utbildning. Skolan kan fråga efter kontaktuppgifter till vårdnadshavare och en trygg post- eller kontaktväg, men det är viktigt att tydliggöra att familjen saknar folkbokföringsadress. Be kommunen förklara hur uppgifterna skyddas och vem som får tillgång till dem.
Kärnan är enkel: ett avslag på asylansökan tar inte bort barns rätt till utbildning och gör inte vuxna osynliga inför vårdens ansvar. Vård och skola är verksamheter med egna lagstadgade uppgifter. De ska bedöma vårdbehov och ge utbildning, inte använda varje kontakt som ett verktyg för gränskontroll.
Ingen familj ska behöva hantera en utsatt situation helt ensam. Barnets skolgång och den egna hälsan är viktiga här och nu, även när migrationsprocessen är svår. Genom att söka stöd, dokumentera kontakterna och ställa tydliga frågor blir nästa steg mer begripligt och risken för missförstånd mindre.