Den absolut vanligaste formen av människohandel är sexuellt utnyttjande av kvinnor. Andra vanliga typer är organstöld, tiggeri och slaveri. Barnrättsorganisationen Unicef menar att offren i många fall är barn.
Polisen och Migrationsverket samarbetar nära för att komma åt människosmugglare. Ofta behöver vittnen och offer uppehållstillstånd för att våga vittna i rättegångar, vilket Migrationsverket och polisen tillsammans kan hjälpa till med. Ser man till antalet anmälningar mot människosmugglare är antalet fällande domar dock väldigt låg. Ofta läggs mycket ansvar på Migrationsverket arbetare att rapportera alla indikationer på människohandel till polisen. Indikationer kan till exempel vara att den asylsökande har en betydligt äldre pojkvän, saknar pass eller att de inte har några kontaktuppgifter till de personer de mötte när de anlände i Sverige.
I Nordafrika är organstölden mer vanligt förekommande än många tror. Flera asylsökande från området har i intervjuer med handläggare på migrationsverket vittnat om hur det kan gå till. För det första går de kriminella organtjuvarna på desperata människor utan pengar. Det är lättare att vilseleda och tvinga socialt utsatta människor, speciellt om de är på flykt. Flyktingen blir erbjuden en plats på en båt till Europa om de ställer upp på att betala med sina organ, berättar flyktingar som trots mardrömmen lyckats ta sig till Sverige.
