EU-länderna runt medelhavet har fått ta den största smällen kring flyktingkatastrofen i Europa. Den så kallade Dublinförordningen är primära orsaken till detta. Dublinförordningen gäller för samtliga EU-länder, samt Norge, Schweiz, Island och Liechtenstein.
Syftet med Dublinförordningen var att göra det tydligt hos vilket land ansvaret ligger när en ny asylsökande inträder ett EU-land. Överenskommelsen rangordnade följande tre punkter när beslut ska tas om vilket land den asylsökande ska prövas i:
- Det land där den asylsökande redan har en eller fler familjemedlemmar
- Det land där den asylsöka
nde redan har uppehållstillstånd - Det land där den asylsökande först reste in till
Länderna vid medelhavet har på grund av punkt 3 i Dublinförordningen alltså ansvar för att hantera flyktingen och asylansökan i alla fall där flyktingen inte har uppehållstillstånd eller familj i EU – vilket är nästan alla. Avtalet har dock inte följts till punkt och pricka på grund av att flera länder inte har ett tillräckligt bra asylsystem. Tyskland skickar till exempel inte tillbaka flyktingar som ankommit via Ungern eller Grekland, på grund av dessa länders undermåliga hantering av flyktingar. Efter Grekland är det Italien som haft flest inkommande flyktingar bland EU-länderna.
